• Twitter Clean
  • Facebook Clean
  • White Instagram Icon
  • SoundCloud Clean

Per Herrey 2017

May 29, 2017

Please reload

Senaste inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Utvalda inlägg

Jag gråter - han lever

June 7, 2017

 

 

 

Den vänlige polisen har sin stadiga arm runt mina axlar. Han säger om och om igen att jag kan släppa nu ... allt blev bra. Jag har försökt att ge honom mitt telefonnummer men jag har svårt att få fram orden mellan tårarna. Jag har just sett yngste sonens cykel fastnaglad under framdäcket. Om och om spelas scenen upp i min hjärna hur den stora vanen backar i full fart på vägen utan att upptäcka att han har min son på cykel bakom. Både grabben och cykel sugs in under bilen där de tumlar runt. Cykel blir till skrot. Föraren tror han kör på ett gupp men skramlet från cykeln och skriken får honom att bromsa decimeter från att framdäcken och det lägre framoket krossar min sons uppskrapade kropp. "Han klarade sig" upprepar polisen och jag hör vad han säger men jag kan inte sluta gråta och jag kan inte avgöra om det är för att han faktiskt lever eller om det är för chocken över vad som kunde hänt. Förmodligen både ock. 

 

Minuter innan hade det knackat på dörren med mardrömsbeskedet att sonen hade blivit påkörd 100 meter från huset.  När vi kommer ut på vägen har man lyckats dra fram Hannes från under bilen. En ängel till kvinna som bor tvärs över gatan har kommit rusande och sitter hos honom och tröstar honom. "Jag lever" är det första jag hör han säga när jag fallit på knä för att smeka hans kind... och tårarna bara kommer. Jag försöker ta in vad som hänt och reser mig som i en dimma för att försöka trösta den stackars föraren som också är i chock. Evalie ger honom en kram. Det finns inget klander, bara en sorgfylld lättnad ... och medlidande. Att utan mening förolycka någon annans barn vore värre än den värsta mardröm som jag ofta i mitt eget sinne undrat om jag skulle klarat av att bära.  

 

Man brukar tala om mirakel och änglavakt ... jag inser att jag just bevittnat både ock. Hur det var möjligt att inte någon av de stora tunga bakdäcken krossade hela eller delar av Hannes tonårskropp är en gåta som jag aldrig kommer få svaret på. Men han lever ...  det är det enda som betyder något just nu. Rejält uppskrapad med hjärnskakning men som senare undersökning på sjukhuset visar ... utan allvarliga skador på vitala delar. Endast en mindre hjärnblödning i bakhuvudet som man hoppas ska självläka.

 

Jag lyssnar på Laleh när jag skriver det här som sjunger "En stund på jorden" och tårarna strömmar ner för kinderna igen. Så oändligt tacksam jag är att Hannes stund på jorden inte var över den 2 juni 2017. 

 

 

Två dygn senare är Hannes hemkommen från sjukhuset och en tårögd förare sitter vid vårt köksbord. "Jag har tänkt mycket på dig" säger Hannes utan att tveka. "Jag förstår att du måste ha haft det väldigt jobbigt ... att köra på någons annans barn måste vara det värsta man kan göra. Men jag vet att det inte var din mening och jag har inga dåliga känslor mot dig".  De kramar om varandra och vi kramar föraren lyckligt medvetna om att livets bräcklighet var på allas vår sida den här gången. 

 

Livet har gett Hannes en andra chans ... och hans omgivning har fått en andra chans att ta del av hans godhet och klokskap.  Det finns inga ord som räcker till ...

 

PS. Bilderna från olyckan är tagna av Hannes moster Malena som genom ett under råkade komma till platsen strax efter att olyckan inträffat. Hon var ett oerhört stöd till oss alla vilket vi är oändligt tacksamma över. 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Följ oss
Please reload

Sök efter taggar
Please reload

Arkiv
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square